Min tillvaro är som en mangelbod

där jag kläms mellan marmorvalsar.

Ett öde som villfares ond som god

och jag skriker för fulla halsar.

När gryningen kommer med vånda och svett

jag vrider mig maktlöst i vakan

Det är som om Belsebub själv bäddat säck

med min likbleka kropp som lakan.

Sedan lider jag vidare, vaket

och stirrar planlöst i taket.