Säg, är det rätt av mig att tynga er

med alla mina dystra, svåra tankar?

Att störa er med allt som lättar ankar?

Är det en rätt ni, läsare, mig ger?

Eller vill ni att jag skall  censurera

och bara dela med mig, sen, av resten

och brottas i min ensamhet med pesten?

Är det måhända så jag skall fungera?

Själv hoppas jag jag har en inre sil

som skonar er ifrån det mera sjuka

det som kan reta upp och förödmjuka

är det kanhända det som är min stil?

Jag tycker mig så ofta ge exempel

på budskap som kan verka ofullgångna.

Men kanske håller de er ändå fångna?

Vem tar besluten här, i diktens tempel?

Mitt rimmande är som en gök i lunden

det bjuder ej på tankedigra djup

och nalkas sällan litterära stup

det önskar bara roa er för stunden.

Har man då rätt att kalla sig "poet"?

För mig lär det förbli hemlighet.