Vemod, hjälplöshet, klagan och jämmer
orsaken till detta är som vanligt de som bestämmer
herrar som sitter och jäser med sina gravidlika magar
när de sitter med regelverk och stiftar nya lagar

så att vi som är drabbade ska få det ändå värre
det finns många sätt att visa på diagram och tabeller att de sjukskrivna blivit färre
det är lätt att säga, när de sjuka från Försäkringskassan kastats ut
enligt regler som Ni kommit på, för alla ska nu arbeta, i parti och minut

regeringen har ju bestämt att alla sjuka ska bli friska och arbeta
hur i all världen kan de helt plötsligt ha kommit på det, hur kan de veta
vari ligger det sunda förnuftet, var ligger logiken i detta förfaringssätt
har Ni tänkt på konsekvenserna, och är detta verkligen rätt …

men nu får vi drabbade krypa, och nästan be om nåd
vi får ödmjukt tala, visa kontoutdrag, och be om (våra egna) pengar och råd
hos socialsekreteraren som inte förstår hur vi kunnat hamna i denna situation
medan hon samtidigt delar ut pengar till nästa besökare med en väldigt ödmjuk ton

det ska väl inte vara någon skillnad på folk i detta land, vi som bor häruti
visst är vi lika mycket värda, visst ska det råda demokrati
då ska vi ju leva under samma omständigheter i varje stund
och jämlikhet ska råda även på sociala, mellan alla människor, oavsett bakgrund

om jag själv ställt mig i denna knipa, druckit och blivit uteliggare
slösat bort alla pengar och varit tiggare
då hade det varit annorlunda, men nu jag har betalat min skatt, och då jag sen blir sjuk
då SKA det finnas en sjukförsäkring som täcker större delen av den inkomst jag hade förut

så om de styrande tar ifrån mig min sjukersättning
då måste de ju göra bot och bättring
och inte bara hänvisa till sociala, om jag inte kan arbeta, och därmed bara säga stopp
för jag vill inte leva resten av mitt liv på något existensminimibelopp

det har alltid varit lätt och är lätt att vara minister eller stadsråd i dag
ni kan själva vara sjuka, eller ha pappa eller mammaledigt utan löneavdrag
och resa hit och dit med betald mat och logi, och representation
så Ni kan spara och spara, miljon på miljon

ni kommer aldrig att hamna i denna knipa, Ni kan ens inte föreställa Er
hur livet för oss i denna situation dagligen sig ter
som lever ett annorlunda liv än förr, och vissa dagar är det brist på mat
är det meningen att jag som har arbetat hela livet, och betalat skatt, och fortfarande gör, ska behandlas så av de styrande, i vår egen stat.



© Ted Örnberg 2010
Foto:www.fotoakuten.se