*

när allt lägger sig

över gården mörk

nöjets eko skuggat

alla delat samma ljus

står ensam bak knut

gråter 

kvarglömd rädd för

vinglande

någon ryckte rågets fläta

för länge

medan grodorna hoppade glatt

och dansen gick

såg du inte pappa såg du inte

och jag sa ju att klänningen är för liten i år

sa ju

litens ögon

på försvinnande pappas rygg 

han vinglar också

nu har 

trapplampan slocknat

och gräset är vått där hon står

liten går andra vägar

i livet

*