Vi lämnar vakum
för vildälvens
otämjda vatten

Skälvande
når kropparnas vanmakt
nollpunkten

Det sträva
bottenslammet
lenas sakta

Och ytskummet
blir luftens syster
i övergångsfasen


Den solstänkt fuktiga brinken
lutar sig mot tallrötters inomtrygga
armering

Och vildvattnets hastande marsch
hålles stången

Men ekor och bråte dras med
som en omededveten preussisk rörelse

De är omedvetenheten
och uppgiventheten


Bara vi som med vakum
har byggt oss en mur
står fasta mot nyckfulla forsar

Och grönskan som dog
och blev grönska igen
som ett vårskepp
har ankrat vid brinken