Åskbjällran sjunger
sin klagande sång
och de höglagda gåtorna lyssnar
vishetens timma
har slagit sitt slag
men förtunnas i tidernas gång


Tusen och tusen
står kanterna fast
i de prisman som framtiden kväver
De luckras i myllan
och spicker itu
för de forntidens disiga ögon


Morgondagslarmet
dränker det hopp
som blev sprunget ur själar förgångna

Men daggdrömmens
vårblommors färgfulla fjäll
lockar fram allt det dagningen döljer