Så många dagar har jag levt i ovisshet
utan besked – vem än jag söker upp så det är ingen som vet
jag känner mig som en lekboll som kastas mellan myndighetsfolk
där ingen verkar förstå vad jag säger – behöver jag egen tolk

men de talar ju samma språk som mig, men förstår inte ändå
själv oroas jag varenda dag, och vet inte på vilket ben jag ska stå
jag känner bara maktlösheten som ständigt river i min kropp
hur länge ska detta hålla på, innan jag själv säger stopp

ingen verkar vilja ta ansvar
man följer de regler som man har
inte en enda vill kännas vid mitt problem
vad har det blivit för slags system

det upplevs som jag står utanför
där sådana som jag bara ”stör”
det verkar som om alla myndigheter vill att jag ska sluta vara
och radera mig ur alla register, och arkivera och förvara

i journaler och dokument som lagras i en lokal
där systemets kvarnar mal
och gör så att jag till slut försvinner
och att staten vinner

allt är noga uträknat
nu när man har utförsäkrat
så många som nu lever i ett utanförskap
där det mellan rika och fattiga har blivit ett ännu större gap

hur ska jag göra när ingen hör
när jag bara stör
blir jag i statistiken en uteliggare
en frusen och bortglömd tiggare



© Ted Örnberg 2010
Foto: www.fotoakuten.se