den åttonde
regndroppen

gjorde havet fullkomligt
och duvhöken

såg sig besegrad
av vattendjupets
skyddande yta

/
under våg
kunde rommen
åter ruva ett slag

/



övergivna kläder
mot en överhettad granit
och sorg är inte längre smärta


om jag lägger ditt minne här
och går

är det inte för att glömma
det är för att möta något


någon


kanske gud ute vid kobben
eller bara det inre
det svåråtkomliga
längtansvärda

det orörda och det sällan älskade


/



och lägger jag ditt minne
just här bakom vid skuggan


så färdas du kanske åter
hitom livet