Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tappar jag någonsin hoppet ( så tag mig till sovjet med tåg )











de sa att sovjet inte längre finns

, men det tror vi inte på
tågen går fortfarande dit
vi har bara inte råd

så jag gör mig klar att gå
, dressad i självförtroende
köpt på realisation

utan någon rätt till byte
du säger att jag luktar uppgivenhet
och jag vill mer dofta

valuta för dig och det du ger



det ligger en daggvåt katt
intill dikesrenen och jag vill gråta
mer för min egen skull

men jag borde vara vuxen nu
och vuxna gråter inte ens
över barn i dikesren

det finns stunder

jag vill rädda hela världen
men du säger att det inte går




/


ljummet vatten i en ganska sinad bäck
får bli ett världsligt hav
och jag skulle göra allt du bad
om du bara gick intill mig










Fri vers av lyckeli
Läst 552 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2010-07-25 19:42



Bookmark and Share


  JohannaCarlsson
Åh, den här var verkligen jättefin.
Du är så duktig.
2010-07-30

  Malinosa
Den här kändes lite som filmen, baserad på boken (som faktiskt finns): "Tillsammans är man mindre ensam". Jättefint skrivet. Jag gillar melankolin i den.
2010-07-26

  Lars Hedlin
Ord som sänder hopp...
2010-07-26

  Lena Krantz VIP
Man kan få in en hel del mystik här om man så vill. Tågen går ju inte till sovjet men gör det ändå, själva marken, stenarna finns ju kvar även om de har bytt namn i våra munnar.

Det blir också intressant det där med att rädda världen för det kanske ändå blev så på nåt vis.

Här man kan fundra en hel del..

...och det är bra!
2010-07-26

  Elaine.S VIP
Det här talar till mig på något sätt, det sökande, det vädjande som får det här att kännas naket.
2010-07-25

  Aisha VIP
....ååh..
och de fyra sista raderna är en sanning att dö för....
2010-07-25

  Yrre VIP
Mycket bra text!
2010-07-25

  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Så fint att läsa! Fin rytm. Varm vemodston, med viss solglimt
2010-07-25
  > Nästa text
< Föregående

lyckeli
lyckeli