*

Romantikerns sorger nerlurade i en säck

gömd på vinden - vi lär oss drömma saga

från barndomen genom hela livet hyllar vi

Romantiken

sagorna

prinsar och prinsessor guldkantas

i en verklighet kallad

romantisk

tänds ljus i ett hus invid vägen

för kärleken

liksom för döden

hon gick förbi

det var Vargdalen

Så romantiskt, tänkte hon

med tyll tiara och tåsko i glas och mässing
hennes drömmars minnen var nu glasklara

*

på franska torgets mitt

en giljotin

en schavotterad menings avbrott 
en tumskruvad oskriven verklighet

hon sträckte på sig

en samling hungriga bråkar
om bästa plats

Skådespelets Dag - "Den som barfota gick" 

bakvänd tankes vändning
"ALLE MAN TAG PLATS!"

det var nu det skulle ske

Framtidens öga
i blickpunktens inre, endast mörker

där du ser allt
där du ser

allt

Fotstegens långsamma volymstegring

Nycklarnas skrammel

hon slätade till sin brits en sista gång

sittande

reste sig upp med händerna kammande till håret

en sista gång

i hennes Dagbok står nu
hundrasjuttio år senare

 

"När jag idag leds framåt och världen så skådar,
De Gamle ska minnas dagen som den
som före varit, och alla rop ska eka.
Likt en våg av gamla röster mässande,
får Världen höra om det som ej skrevs ned.

Mot varje Bergs sida, i varje Månvändas övergång

som forna röster ur hesa strupars sång

vänder ton nasalt

långt långt bort

*