Tack, vetenskapen, för de lämpor

som lindrar min ålderdoms krämpor

och för alla de mediciner

som gör att mitt leende skiner

så tillfredsställt och även brett

var gång som jag ser min dosett.

Jag slipper se ut som en skvader

på anbefallda promenader.

Jag tillagar mat som är läcker

trots att den magsmärtorna stäcker.

Jag tar ett glas vin som kan döva

och rentutav smärtorna söva

och sover var natt som en iller

med hjälp av ett antal små piller

och vaknar sen, pigg som en drever

och tackar försynen. Jag lever!