Åtminstone har vi ju kaffet kvar

det som du lämnade att svalna i koppen med läppars avtryck på kanten.


Men
du använder ju inte läppstift.

Nej,
ingenting bär våra huvuden längre

detet är ju bara under oss. Typiskt!



Och människorna i staden har vuxit ur sina skinn för länge

länge

länge sedan men vi märker ju inte sånt.



Jag stod ju i spegeln och glodde och jag tror jag sa



Gud om du finns
så
har jag sett dig nu.