I skuggan av en lummig ek
i höjd med Vita Bandet
Sa Kal till Ada: ”Det är dags
för mig att lämna landet!
Jag tar en båt på värmen
och skall spara varje slant
II: Sen gifter vi oss äntligen,
ja de e faktiskt sant! :II

”Du e la söt”,  sa Ada
de e gôtt å va din flamma
och även jag skall börja spara
pengar meddetsamma.
Och Kal tog två års hyra
som matros hos Transatlantic
II: I Majorna gick Ada och
sjöng ”Isn’t it romantic” :II

Vår Kal, som förr i fjärran land
besökt en massa famnar
blev troget kvar ombord på båten
uti alla hamnar.
Och när han mönstra av,
det vill jag verkligen betona
II: så var det med en bankbok
där han sparat varje krona. :II

”Se här”, sa Kal, nu har vi faktiskt
skäl att vara glada!”
Och överlämna’ full av stolthet
bankboken till Ada.
”Nu tycker jag att vi skall ta
kontakt med sjömansprästen
II: å snacka med din morsa för
hon ordnar säkert resten! :II

Med spänd förväntan tjuvtittade
Ada nu i boken
och blev av ren besvikelse
rätt avlång uti snoken:
Inte mer? Å en så stor båt?
Det kan jag ej begripa!
II: Jag som har fixat en halv miljon
med min egen lilla snipa! :II