Var och en som skriver och kallar sig poet
är precis som varje människa - unik
för ingen är ju riktigt på pricken lik
den andra, som Du säkert vet
även om det är en tvilling eller fler ur samma ägg
så är alla exklusiva i sitt slag
visst är detta är sant och det finns väl ingen oskriven lag
så för detta finns det faktiskt belägg
därför är ingen varken bättre eller sämre än den andra
vi uttrycker ju oss bara på olika sätt
då kan ju inte någon av oss poeter heller säga vad som är fel eller rätt
när man skrivit om om sina egna känslor, men tyvärr gör en del allt för att leta fel och klandra varandra
Du kanske själv skriver efter de så kallade regler som finns
och Du har full rätt att göra så
men över mig, som skriver efter mina känslor, kan Du inte bestämma och rå
för om jag hörde på Dig, så skulle texten inte bli som jag hade tänkt från början och minns
jag skulle tappa känslan för det det budskap jag ville få fram
om jag lyssnade till någon som till exempel tyckte att rimmet blev fel
jag vill faktiskt skriva med min egen känsla, annars kanske jag själv tolkar min egen text som tråkig och stel
och då blir jag inte glad, jag som annars brukar vara from som ett lamm
ge gärna kritik, åt något håll, men leta inte för mycket efter regler och norm
och bara söker fel när Du kommenterar mina alster
då uppför Du Dig nästan som ett felsökande irriterande kvalster
och då kan det faktiskt blåsa upp till styv kuling i mitt inre, kanske rentav storm
så skriv Dina dikter som DU vill och lämna mig i fred
om Du ser Dig själv som expert, som alltid kan avgöra vad som är fel eller rätt
för den som tror sig vara besserwisser ser jag närmast som en sprätt
och jag kommer definitivt inte lyssna till den personen, så skriv som Du vill och håll Dig till Dina egna regler, satta besämmelser och Din egen sed
och skriv som Du brukar efter den känsla som Du själv känner i Ditt hjärta
och försök bli mera ödmjuk, för hjärtat Ditt är väl inte byggt av sten
men jag tror faktiskt innerst inne att i Din kropp finns någon sorts gen
som gör att även Du kan känna kärlek, och skriva kritik, ris eller ros, utan att använda ord som faktiskt kan orsaka en inre själasmärta
© Ted Örnberg 2010