Det var nåt igår
som jag har glömt,

en krypande känsla
spelande som en
solkatt,

nånstans i mitt inre
svårfångat så gömt,

men vad vad,

men så ser jag ett brev
med sigill och stämpel
från afs tunga hand,

en darrning i bena jag
känns så svag,

långt bort går opp ett ljus
läser i månens bleka brand,

här kommer det en varning
du kom ej till vårt möte
du uppfyller ej våra krav,

nu får du ingen kassa ja minst
i 40 dar,

sista skriket allt så fördömt,

det var som jag trodde
det var kanske nåt viktigt
som jag hade glömt,

ack ack ack du milda diktarhand
mitt i solens ljus,
där alla mina dagar strilar
mellan ödesfingrar,
där åren sakta droppar
ur en näve grus.