Uppsala 2010-09-08


Väntans rum är täckt med en hinna av guld.
En hinna mjuk och sagolik.
Nuddar fingertopparna den
går signalerar till hjärnans stam.

Signaler om skönhet, lycka och frid,
in i hjärtats pulserande kammare.
Bultande på sinnets sensiblaste
sensorer i seismografer.
Varslande om vad som komma skall.

Tar vi emot gåvan eller sluter vi
vår förnimmelseförmåga?
Mod krävs för att våga se det vackra,
smärtsamma i förlossningen.
Förlossningen av det slutgiltiga.

I väntans rum lever vi livet.
Älskar, känner lycka och sorg,
tills allt brister ut i uppfylld blomning.
Uppståndelsen är ett faktum.


Britt Gustavsson