Snälla du,

jag har inte tid att utvärdera dig längre.


Fullt (alltså helt helt) upptagen med att upptäcka nya färdsträckor inom stadens snäva ramar.
Alldeles (alltså fullständigt) uppslukad av idén att hitta kortaste promenadsträckan till en slags glödande centralpunkt. Jag lovar att den finns!

Jag är så obegripligt och ofattbart upplyst i alla möjliga slags samhällsfrågor.
Det är hopplöst!



Så nej: har inte tid.

Och om jag ska vara helt ärlig,
snälla du.

Så uppmuntrar jag dig att
- istället för att envisas med att lägga färdigt ditt enorma pussel som kanske omfattas av en bit (rörlig boränta) eller två (sinnesnärvaro) -


försöka hitta närmaste vägen till
ensidigt katastroftänkande

och njuta av utsikten där.