Redan medlem?
Logga in
Arbetade fram följande rader efter en nattlig diskussion om poesins innersta kärna med vännen Tobias 01:02 Samtal i natten
och ändå, när jag tänker på hennes steg genom mitt släckta rum, på hennes ögon som nästan lyser i mörkret, det är då doften återkommer, hennes doft, som ett villt djur. Det är kött och kön, naglar, hesa skratt och blödande poesi. Det är vildrosor och tistlar och ett badkar fyllt till brädden med pernod. Hon skrev med saliv på min hud. hon skrev. du kommer alltid att tillhöra mig
Och ändå, när jag tänker på hennes steg
Fri vers
av
Roger
Läst 899 gånger och applåderad av 17 personer Publicerad 2010-09-21 01:45
|
Nästa text
Föregående Roger |