ibland slår en insikt in från havet och rätt i ansiktet som en blötkall snyting och jag måste kippa efter andan, yrvaken med verkligheten nickandes som nyktert morgonljus i asfaltpölarnas glasklarhet.

töcknet nyss ter sig så underligt. jag vet inte. så godtycklig var tomheten när bensinen tog slut, den saknade vad som helst. jag läste från vita ark.

gör piruetter i slowmotion i denna rymd av migränens ebb. dimman kan sänka sig igen imorgon.