Att lägga sitt liv i någon annans händer är förstås alltid vanskligt. Man kan inte säkert veta om de verkligen har ens eget bästa för ögonen. Kanske har de en helt egen agenda att följa. Man kan inte veta om deras väg är kantad med ett mer blandat innehåll än man gärna önskar, eller ej.

Då är det skönt att veta, var och en av oss människor är försedd med överlevnadsinstinkt. Vilken vi i och för sig ofta åsidosätter, sätter ur spel, genom att förse kroppen med droger, alkohol och annan stimulans som kan få oss att i än högre grad än vanlig tanklöshet, försätta oss i pinsamma situationer och inte helt oofta farliga dito.

Vi tvingas varje dag lägga våra liv i andras händer, fulla av vankelmodig tillit sätter vi oss på tåg, bussar, flyg eller bara i en annans bil. Var färden kommer ratt att sluta vet vi föga om. Men vi hoppas förstås att det skall leda till det gamla vanliga och lätt invanda. Förtröstande oss på den vanliga samt även möjiga tristessen i tillvaron.



(angående bilden ovanför så hittade jag inte en bild på en skattkarta, där platsen är utvärkt med ett x, så jag fick nöja mig med ett v istället.)