Kapitel 2010
Ett avsnitt som bara fick en ingress
och hur enträget jag än stirrar på den trötta markören
så tycks fötterna sitta som gjutna i gyttjan från förr
Framtiden blir ett begrepp att begrunda i backspegeln

Stiltje i seglen och hjärtat i uppror
Drömmar som grusats
grävts ner
försvunnit

Jag vill gå hem
inte av
men det första tycks svårt utan fast punkt
och det sista blir lätt ett invant mönster

Så istället går jag runt
ritar cirklar i asfalten
och drömmer om flickan som hade varit jag
om jag hade varit någon annan



Kanske är det inte livet i sig som felar
utan förväntningarna
som får slagsida
Det är som om jag skriver mitt kapitel
i någon annans bok

Jag blir kanske aldrig någon Johansson
med barn och man och hus
Inte heller något löpsedelstoff
som engagerar och förvillar

Men hur jag än vränger och vrider
så blir jag alltid jag
Varför då släpa
på andras förväntningar?

Jag ska ge tillbaka min sorg
min press
min ångest
Ett litet paket med små svarta snören
Att öppna för bättre behövanden
För dem som vill nå ett djup
Ett djup som jag nu lämnar tomt

För andras lycka är inte min smärta
och min sorg är inte till glädje
för någon annan

Jag lämnar därför över
tillbaka
bort
alla sidor i mitt liv
som aldrig skrivits av mina fingrar

Det kommer bli en roman
men aldrig någon bestseller

och kvinnan som är jag
nu när jag inte blev någon annan
kommer i sinom tid
bli fullt tillfreds
med att skriva med blyerts
istället för bläck