det är jag;
vilsen i denna manifestation
igen

rop på något torg
långt inne i illusionens spelande
skallande mot husfasaderna;
det får vara nog nu,
det får vara nog

min vilja att
försöka
förbättra
förändra
förgöra

med ord som faller
någonstans i den solida världen
fastnar på ett papper
nedskjutet
bakom ett skrivbord
på en anonym mans kontor

medan

mitt inre allierar sig
i dansanta färger
intensiva önskningar
en obruten kedja av vilja
ständigt lockande
tjusande, älskande

skjuter jag fram bitar åt mig själv
våga lita på
varenda ny minut
har börjat
lägga sig tillrätta

utan ekot från skriken på gatorna
utan bilderna av smärta och lidande
utan ilska
en ljus ny väg

bort från vilsenheten
och kammandet av spegelbilden