Just när ljudet hörs
så inser jag att du slår
med knuten hand

att du träffar mig
mitt i magen
en alldeles vanlig dag

En alldeles vanlig dag
svartnar det för mina ögon
och jag faller bakåt

Den fysiska smärtan
är igenkännande
och den psykiska smärtan

gömmer sig tillsammans
med alla gånger du slagit
Jag hatar dig

Hatar dig för din ondska
din enorma vilja att skada
för att du själv blivit slagen

Vad är det för ondsint regel
som bestämmer att den som blivit slagen
ska fortsätta slå.

Du kunde ha brutit där
den onda cirkeln kunde ha upphört
Men du valde att fortsätta slå

Det blev många vanliga dagar
många slag
Tack gode gud att jag är fri nu.

Du blev aldrig fri
Du slog till dess
Du dog