text om en man jag inte känner, aldrig kände, och aldrig kommer känna
jag tittar på bilderna jag tog i somras
och minns dig inte alls
på bilden ligger du på en filt på en äng
ditt hår lockar sig vid tinningarna
din hud är solbränd och ditt hår är ljust,
nästan guld,
efter en rekordsommar
och nio dagar på roskildefestivalen
din panna är rynkad
du tittar på något i din hand
och jag minns dig inte alls
jag minns knappt din röst
eller dina ord
jag minns verkligen inte din röst
jag minns dina rörelser bättre
vissa i alla fall
hur du kröp nära mig där på filten
i fosterställning vid min sida
med ansiktet mot min axel
armen runt min midja
jag minns det.
och jag minns hur kärleken smakade
din tunga möter min
hur dina händer
varsamt håller mitt huvud
men jag minns inte dig.
jag minns inte dig.
men jag kände dig aldrig
det visade sig sen
jag kände aldrig dig
och jag har ingen aning om vem fan du är
nu heller
du stod mig nära
du var mig kär
men jag kände dig inte
jag vet inte vem du var då
kanske var du dig själv
kanske kände jag dig
men du är en främling för mig
när jag ser på bilderna
ser jag en man
jag inte känner
aldrig kände
och aldrig kommer känna