Nu får det vara nog med besvärligheter
flera år har gått sedan självupplevda härligheter
vart än jag vänder mig så tar det emot
kanske jag redan är klar för återvinning, eller betraktas jag som skrot

jag klagar nog över min sjukdom, men även allt annat som jag besväras av
det känns som jag spetsats av tusentals ondskefulla ekrar som går ut från illviljans nav
jag orkar inte längre, vad ska jag ta mig till
när allting bara krånglar, och livet verkar stå helt still

jag har upplevt perioder i mitt liv där många stunder varit utan mening
i den bemärkelsen att jag står och stampar på samma ställe, men utan risk för försening
för jag kommer mig ingen vart på grund av mången omständighet
och klockan den går, men jag står stilla, men ändå i ständig orolighet

jag vill leva mitt liv i glädje och ödmjukhet, och komma mig iväg någonstans
från denna fläck som håller mig fast, en plätt i mitt liv som jag inte trodde fanns
men denna livssituation håller mig fast
och släpper inte taget samt tynger ner mig mer och mer, som en ofantlig last

hur ska jag kunna komma loss, och börja leva livet
jag fordrar inte mycket, utan är tacksam ändå, för så mycket är mig faktiskt givet
under lyckliga år som gått, och de stunderna finns alltid i mitt minne
men nu står jag här och grubblar, och oron rusar runt i mitt sinne

hjälp mig loss, så att jag får uppleva en ljusare framtid de år jag har kvar
för allt detta som händer just nu, det gör så ont, för trots oro är ju tanken klar
nu räcker det med påfrestningar, och attacker från alla håll
och just nu går mina tankar bara i moll

jag har ju min tro, och tvivlar inte på min Gud
och tacksamhet råder och jag försöker hålla Hans bud
jag har i bön till Honom många gånger bett om hjälp att komma loss
men det är ju Han som bestämmer när, enligt Hans vilja, det vet jag förstås

men jag kan ju tycka
att jag förtjänar att återigen få leva normalt, och uppleva glädje och lycka
men då måste det till mirakel som lösgör mig från alla dessa bekymmer
för om, den dagen, då kommer ett extra glädjetjut av tacksamhet, just innan jag rymmer



© Ted Örnberg 2010
Foto:www.fotoakuten.se