Nu är det dags för snöstorm igen
jag har som alltid min gitarr
och någon sorts lättnad
om att tiden går vidare
även om det inte går snabbt nog

det finns ingen ro här
det måste ske förändring
jag måste få dem att förstå hur det känns

Säg mig
vilken uppoffring ges till den som
aldrig slutar kämpa
vilket medlidande och vilken tröst
får den som vandrar runt dränkt i sorger
den som är ett förvaringsskåp för
jordens olyckor

Egentligen visste du väl redan
att allt var ditt fel
egentligen kände du nog hur du
slog sönder allt
du vet väl när du sitter ute på kvällarna
och ser mot vägkorsningen
att jag brukade stå där
och att det är bara ditt fel
att jag inte gör det längre