Det finns saker som bara alkohol kan bota
sjukdomar och ätstörningar
som en flicka bara kan se i spegeln
men aldrig någonsin ta på

Det finns stunder då de röda
pall mall cigaretterna läker sår
som borde varit läkta för längesedan

och det finns lycka när tårarna rinner
för förlorade stunder i Tyskland
istället för de vanliga svennebanan problemen

Minnen som inte är värda att minnas
och drömmar som jag hade när jag var liten
poesi jag skrev när jag var 13 år
kan ändå vara bättre än den jag skriver nu

poesi har alltid varit min lösning
sedan rakbladen slutade vara det

tatuering har varit mitt belöningssystem
för varje tragedi jag överlevt
nästa månad blir det en hyllning till mig själv
för att jag kom ut ur och överlevde anorexia nervosa

ingen blir väl någonsin helt frisk ifrån det
träningsnarkomanin kommer aldrig att släppa
men jag överlevde
och jag klarade det
med änglars hjälp

Det finns sår som borde ha varit läkta nu
det är tankar som borde vara borta
det är besattheter som borde försvinna i glömska
det är psykopatplaner som kommer att ske
även utanför mitt tonårshuvud

Det finns de som säger
att allting läker
om det är så
varför sörjer jag fortfarande för att jag aldrig
hade samma barndom som mina vänner
varför hatar jag min mamma för att hon aldrig
älskade mig
om det är så
varför finns det fortfarande stora svarta hål i mig
som inte ens min trauma psykolog får bort
ifall det var sant
skulle jag kunna sova utan mediciner
och leva vidare halvt lycklig utan cigaretter
då skulle jag väl aldrig ha kallat mig själv tjock
och lagt ned gaffeln i Anas ära från början

Det kommer snart ett nytt år
något vi kallar en ny chans fast
egentligen förändras ingenting
jag kommer att bli arton år
äntligen mer vuxen och jag kommer att ha
min hyllning till mig själv i tatueringsform
och jag kommer alltid att minnas
hur svårt det var att vara sjuk
och jag kommer alltid att hjälpa de som fortfarande
kramas av Ana när det är mörkt