I hans hand stod att läsa, inte i värmen
för den fanns inte längre kvar
, men i huden, om de furor som rest sig meter
och där stod om eldarna som varit

där stod om kärlekar som hade svept förbi.
i hans tunna andetag hördes höstar andas
och sägnen om brunnen vid vägen

där det sades att pojken legat död
i hans icke-ljudande röst

hördes en vädjan om att höras

[ det ljuder liv från korridoren,
härinne sinar ett genom tunna lakan
så vi låtsas inte höra ]


i hans ögonblick finns ett liv samlat


inuti

och det är värt mer än guldet
i mormors finaste ask
andas ditt sista in i mig, för jag tror att jag behöver





liv