Redan medlem?
Logga in
SOM EN VARM KAKELUGN
Frusna är mina fingrar
tår och öron, ja hela jag,
darrar och snörvlar
och stelnande tårar
på kindernas kana
på väg ner.
Lessentankar flöda
men stelnat har
endorfinerna.
Huvvale, så kylan kan döda.
Älskade vän får jag krypa ner
bredvid dig; med håret det röda,
och kura ihop som en
frusen klump för att tina
opp så att blodet fritt
kan börja blöda?
Din nakna kropp och léende
varm, din famn som en
varm kakelugn,
så att jag börjar vakna igen
så smått intill din själ.
Invid din barm och med din arm
kramandes mig igen hel.
Frusna är mina fingrartår och öron, ja hela jag, darrar och snörvlar och stelnande tårar på kindernas kana på väg ner. Lessentankar flöda men stelnat har endorfinerna. Huvvale, så kylan kan döda. Älskade vän får jag krypa ner bredvid dig; med håret det röda, och kura ihop som en frusen klump för att tina opp så att blodet fritt kan börja blöda? Din nakna kropp och léende varm, din famn som en varm kakelugn, så att jag börjar vakna igen så smått intill din själ. Invid din barm och med din arm kramandes mig igen hel.
Bunden vers
(Rim)
av
Stefan Viljehammar
Läst 224 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2010-11-12 10:47 
|
Nästa text
Föregående
Stefan Viljehammar |
