Jag minns några av de rackartyg
som vi gjorde i ungdomens dar, i smyg
oförargliga saker, men ibland blev ju någon riktigt uppretad
men bara för stunden, sen var det mesta glömt, och man var inte längre letad

jag saknar ungdomens stunder med vakande nätter i naturen
när man tältade, och fiskade och hoppades på den verkliga turen
att få den där stora feta abborren eller gammelgäddan upp på land
när man stod där med metspö eller kastspö, ibland med fötterna i lerblöt sand

minnesvärda stunder då man låg där i gräset bekymmersfri, och den glädje man då kände
och funderade på framtiden en stund, innan tankarna vände
det var så mycket man hade för sig i uppväxtidens dar
nu har man för länge sen växt upp till en något äldre karl

tänk så många höstkvällar man tittade upp och försökte hitta de olika tecknen på himlen, stora och lilla Karlavagnen och Polstjärnan
och tittade efter satelliter och vad man trodde var flygande tefat, inbillat i den då halvstora hjärnan
och man förklarade för bästa vännen, för man visste ju så mycket om olika ting
trodde man, men man lärde sig något varje dag, när man orädd vandrade omkring

min berättelse har hittills handlat om loven, för skolan den var farlig för mig
inte i klassrummet, utan på rasterna när de andra attackerade mig
det kändes som det aldrig skulle ta slut
för det pågick hela tiden, i åratal, varje rast, varje stund, varje minut

så jag välsignade den dag som jag gick ut grundskolan med en bruten ros i min hand
de andra hade valt först av fröken som delade ut dessa rosor med ett rött sidenband
men inte brydde jag mig om en bruten ros när jag satte mig på bussen för då kände jag mig så fri
för nu var denna tid av rent helvete förbi

jag höll inne under alla år med detta
jag tordes aldrig berätta
för min pappa eller mamma om det som hände
för då hade det blivit värre, utan jag höll tyst till sista dagen i grundskolan, då allting vände

det resulterade förstås i dåliga betyg, för jag hatade skolgården, och skolans långa korridor
platser där jag utsattes för både fysiska och psykiska sår
under alla år som dessa hemska mobbare som förstörde så mycket av mitt liv
utan något som helst motiv ...


© Ted Örnberg 2010
Foto:www.fotoakuten.se