Gevärspipans skälvning
stoppade tåget
de marscherande massornas hunger

Och det sökande ögat
brann till i sitt skal
medan åskan slog ned bland de många

Men krökningen brast
och vi fortsatte ut
till en intighet bäddad för flykten

Där havet låg bergfast
och vågornas sång
var en tyst elegi för vår ungdom

Och stoderna skuggade
fårornas gång
när det brast i det tigande täcket

I fjärran från oss
de irrande blickar
från massornas flyende horder

såg vårstrimmans
uppsträckta hand
genom isen