I vördnad ännu böjes,
andaktsfullt, blottad panna,
Guds undersåtars, alla våra hjässor.
Upp mot Honom går, höjes
bönebrus, hosianna,
gudarnas skönsång, motetter och mässor.
Kungar och prinsar, sessor,
höga, lägre och låga,
mänskor, varelser, gudar,
tusenden i himlaskrudar
reser sig upp, under hymner och tåga
böljande, en Guds kohort
av änglar, mot tunga röda rosors port.


Som eldars flammor vimlar
i jubel, stiger sången:
Djupa basar, sopraner, milda altar
i kör mot Herrens himlar,
mot tronen, altargången,
till Honom, Gud, som skapar och förvaltar
oändlighetens kalkar.
Vimlande tusen händer,
famlande i tacksamhet
för Guds nåd av evighet,
vidrör Honom och Jesus, en i sänder;
och varsamt, sakta skrider,
tonar bort, De ... och bild från andra tider...