Det var igår, en alldeles för sen natt i ett Stockholm som inte pulserade.

Stilla.

Dina händer var iskalla under min tröja,

men det gjorde liksom inget.

Läppar som var alldeles torra och snö som bara fortsatte falla.

Citat längst gator och jag tror de föll från dina läppar,

alla ord som jag ville ha.

Allt.

Tårar över det som bara blivit utan att det varit meningen,

och dina kyssar som smakade rök.

Hur jag ville be dig stanna,

alltid,

men inte förmådde.

Rosévin på en uteservering,

och det var november,

men med dig är det alltid juli.

Du såg mig,

och jag var så rädd.

Jag tror inte du vet hur vacker du var,

fast du egentligen inte ens var det.



Hur vi hamnade i en taxi,

och sen i din säng.

Din hud var brännhet och jag föll i bitar över dig,

jag vet inte om du märkte något.

Hur jag var så mycket på en och samma gång,

och hur det kändes när du hade händerna vid mina höfter.



Jag vaknade i dina armar,

blöt av närhet,

och jag tror du vaknade till och kysste mitt hår.

Somnade om och jag kunde inte bestämma mig för vad det var.

Det har jag fortfarande inte gjort.