Det har gått så många dagar nu
Det har gått ett helt år...och lite till
Ingenting är förändrat
Min saknad är lika stor
Lika så min längtan
Tomheten...som alldrig försvinner
Allt gör lika ont
Jag gråter inte lika mycket längre
Istället ligger det samlat inuti mig
Känns som jag ska drunkna i mig själv
Kan inte leva
Kan helt omöjligt inte börja leva utan dig
Nu..när jag skriver...mina tårar åter igen faller på min kind
Vill bara sätta mig ner på på mina bara knän och skrika
Och be...till något jag inte tror på längre
Vart ber man då...