från glansdagarna och neråt

den främmande elden falnar

ett vetekorn dör i jorden

ett gammalt intresse svalnar

förändringar måste komma

det ingår i dynamiken

min vandring är inte statisk

det ogillas av publiken

från dansdagarna och framåt

en ljusstråle i det spruckna

en trevande ton som tilltar

strax raglar vi runt som druckna

en sannskyldig sorts berusning

som drinkaren aldrig finner

en glimt av gudomlig ljusning

en gnista och hjärtat brinner

LARZ GUSTAFSSON   3/12 2010