det som ändå inte kunde sägas
avbröts mitt i en tvekan
väggarna ändrade färg

du landade vid mina fötter
fågeln lyfte mot himlen
du sökte min blick
jag gömde den

som för att tysta tanken inte
trösta oss kysste
du mig

bände upp en tidsfrist
där mina axlar gled av kroken
utan ord, utan rusande sus
men i kapitulation