Ångesten har krampat i mig i nätter i dagar och jag hittar inget namn på denna fruktansvärda känsla den tillför ingenting känns som förut bara en ända spiral av ångest varje minut

ångest kan stå för många saker för människan för mig är när lusten att leva har tagit slut när jag inte ser skillnad på dag eller natt nar maran rider mig hela natten lång eller när jag vaknat eller tvingat mig ur sängen och känner ångestdjävulen ta min luft när jag ska andas

ångest är nått som sitter i hela min kropp och hjärna den värk-er den svider den bankar river den sätter hela min kropps system ur fas och hela jag värk er från nacken ned till halsen över bröstet över hela skuldrorna ner i ryggen neråt i länden min hjärna bombar mig med skrämselpropaganda att jag ska ramla ihop eller svimma att jag ska sluta att gå upp på kvällen när jag sovit från sju på morgonen till 18 på kvällen

ångest kan göra mycket med en människas liv den kan förhindra henne att gå ut och träffa andra människor göra normala saker som att ta en promenad eller ta tåget till stan eller träffa en vän tacksam är jag över vår lilla affär på hörnet som jag har 250 meter kanske det är dit

ångest och dep hänger ihop jag vet det men nu är det värre än vanligt hur länge ska jag orka dygnet igenom jag känner mig så fruktansvärt ensam och övergiven min familj har vänt mig ryggen mina vänner ringer inte lika ofta numera jag orkar inte gå på mötena längre för oss som vuxit upp i en alkoholistfamilj ala-non mötena där jag fann ofta tröst

nu vill jag bara
nu vill jag bara
nu vill jag bara

bli fri
igen