Det hade varit en sommar färgad av klimathotet, stekheta dagar, regnskurar som kom utan någon förvarning, vindar som bet tag i huden och vulkanutbrott som hindrade människor från att lämna landet. Sommaren när folk på allvar hade börjat oroa sig för jordens bräcklighet och när gatorna fylldes av demostranter hade varit deras.

Det hade varit promenader som från början hade haft ett mål, men vad det var glömdes bort på vägen. Överdosering av kaffe i parker, sönderkysst hud och gräddbakelser på herrgårdar. Cigaretter på hennes balkong ovan takåsarna, liv och händer som vävdes samman till tonerna av fingrar som lekte över en flygel.

Hur hon slutat drömma mardrömmar och somnat in till hans röst som läste ur böcker hon aldrig hört talats om, men som satte ord på det som pumpades runt i hennes blodomlopp.

Hans mörka hår glittrade av regndroppar och hans ögon reflekterade ett liv. Ibland undrade hon om andra såg samma sak när de mötte honom, eller om det bara var hon.

De lagade mat, eller han lagade mat, som smakade Paris. Hon brände allt, och köpte hem sushi, han retade henne och hon låtsades bli arg, tills de inte gick längre och de låg på golvet och skrattade i varandras munnar.

Det hade varit en sommar när ekonomier krashade runt Medelhavet, när banker sattes i brand och jordskalv fick husen att rasa samman över människor i ett land där allt redan fallit sönder. De hörde om det från en skrapig radio i fören på en båt, medan solen reflekterades av havet och hans huvud vilade på hennes axel.