hjärtat värker
av förträngda minnen
som likt varm lava
tränger fram genom
den hårdaste sten

gör lika ont

han gör lika ont som då

mest för att han vill
lägga börda på den själ
de själar..hennes ..hans..
som älskade villkorslöst
och äkta

varandra

det var aldrig nog

gråten ligger på lur
i ögonvrån
bakom hjärtats
ömmaste punkt

aldrig kommer de att
förstå varandra
inte ens sin längtan
tog de till vara på

rädslorna fick dominera
och är det enda som
lever kvar

skuld och skam
något hon aldrig förstod
för hon tyckte att kärleken
var vacker ändå

utan

och oförstående

med ny kraft i den
längtan hon gömt undan
så länge

gör hon ännu ett
försök att glömma