jag vaknade medens av syrenerna i ditt sinne
tjutande i mina drömmar,

poesi var det ej tal om
ej heller rast från livet,

eller nåd till soporna vid våran dörr
vaknat i sanningen hade vi aldrig gjort,

den begravdes med dina hästar
livet var ditt fängelse,

sågspån
ramlade sakta genom regntunga nätter,

sjudande av ett hysteriskt liv

tårarna spydde poesi


där kärleken förtränger ditt hat