Vi vissnar

det var det här med granen

hur du kommer in
med den där granruskan i släptåg
och ser förbi mig
fastän jag väntat i timmar -

jag är inte vacker för dig längre

och så det där med att jag hade tänkt
att vi skulle pynta den ihop
och att du skulle kyssa mig när den var färdig
det skulle inte ens behöva vara med tunga
bara -

så som det var förr

men mest var det nog den där känslan
av att du såg förbi mig
fastän jag väntat i timmar
och att för första gången med dig

var jag inte längre vacker

Övriga genrer av Propella
Läst 1442 gånger
Publicerad 2005-12-06 10:38

Skriv ut
Spara som PDF

cameron bugar för sanningen.. 2006-07-05

Clara-Fina En ögonblicksskildring som jag tycker mycket om...Du har fångat vemodet. När bekräftelsen saknas vissnar vi...vi måste fyllas på. Fint / Clara-Fina 2006-05-24

ej medlem längre Älskar ditt sätt att använda språket! Man kan bli helt kär i vad man läser när man läser dina dikter.! Jag kan nog inte plocka ut en särskild del ur dikten för jag kan ju inte ta ut hela heller, då tappar det poängen. :D Nåväl, du förgyller mina ögons vakna tid. 2005-12-22

Nilla E åh det är lysande. det är träffande. det är såå bra. jag känner doften av gran. och jag känner uppgivelsen. jag känner mig som diktjaget. du gör det igen. du är strålande!! 2005-12-12

Pojken i Svart dina ord får mig att tro att jag är där, och av klumpen i magen att döma är jag inte enbart en åskådare utan en av aktörerna texten... jag har läst många av dina texter nu, och slagits av att det du skriver känns så äkta på något sätt! men för att återgå till just denna text, jag gillar verkligen hur du har byggt upp den och de två sista raderna gör den klockren! 2005-12-10

Elin S Bäst bäst bäst! Och ont gör det. "men mest var det nog den där känslan av att du såg förbi mig fastän jag väntat i timmar och att för första gången med dig var jag inte längre vacker " 2005-12-07

Hans w-art Westlund underbart vemodig och perfekt nu i jultider 2005-12-06

doxy Som vanligt en klockren femma. "men mest var det nog den där känslan av att du såg förbi mig fastän jag väntat i timmar" är tillsammans med titeln det som griper tag i mig. Jag känner den avgrundsbesvikelsen så väl. Hurra för dig! 2005-12-06

jahapp ÅÅÅ läste även denna igen....det blir som en liten film som spelas upp..med vemod...fan va bra du e tjejen!! 2005-12-06

ej medlem längre ja sofia, knip igen! :) jag tycker om när du tar med de smärtfyllda ögonblicken. ger meer liv till diktjaget. den här kommer att passa alldeles utmärkt i boken :) har bara en undring blir inte den sista kursiva raden fel. jag menar (hur fan ska jag förklara) de två andra kommer efter ett brott fastän jag väntat i timmar - jag är inte vacker för dig längre OCH det skulle inte ens behöva vara med tunga bara - så som det var förr MEN i den sista blir det och att för första gången med dig var jag inte längre vacker tycker kanske att antingen tar du bort kursiveringen på den sista raden. eller så skriver du om sista strofen så att det blir liknande som de två första stroferna. för den delen börjar du dikten med icke-kursiv rad och det skulle se snyggt ut om den avslutades med en icke-kursiv rad svammel svammel :) 2005-12-06

Saga-Sofia NU kniper jag, skulle det stå. Sömnlöshet gör en pratig. NU kniper jag. Definitivt :-) 2005-12-06

SofiaN åååaaah!!! du kan du kan, och du vet precis! fan vad du är bra. jag orkar inte analysera, men jo, så är det ju! 2005-12-06

Saga-Sofia poeter.se-grej, menade jag. 2005-12-06

Saga-Sofia Och för övrigt kan jag hålla med om att "det var det här"-inledningarna börjar bli lite många. Vet inte om du använt det förut, men det börjar bli en poetergrej, tror jag. 2005-12-06

Saga-Sofia Varför denna allergi mot upprepningar (tänker på någon kommentar här nedan)? Upprepningar kan vara hur effektiva som helst, om de är medvetna. Och det tror jag att dina är. Det är snyggt att bygga tvärtom. Att kasta. Och vända. Gillar att du började med det som gör mest ont, att någon ser förbi en. Inte tungan, som känns mer banal. Får mig att tänka på min kollega Stinas (som för övrigt fick kulturstipendium i veckan, heja heja!) underbara sång där hon gjort just så, kastat om. Den börjar helt enkelt rakt på; "Kan det vara så svårt att ligga med mig, ska det vara så svårt?" och trappas sedan upp, men bakvänt. Från kyssen, till hålla handen, till röra vid, till första blicken. Det hela slutar med; "Kan det vara så att titta på mig, ska det vara så svårt?". Ja, nu blev det en lång utläggning. Du kniper jag. 2005-12-06

Myy Uj, uj du väcker en välbekant känsla... Nog är det för gräsligt när man inte längre är vacker i den andres ögon - det är början på slutet. Du fångar det så himla bra! Preciiiis så är det. Hemskt bra skrivet... *lerochgråter* 2005-12-06

ej medlem längre Bäst =) 2005-12-06

Charly Nej, men gud så hemskt och du gör det så bra. Det där med granen och de där förväntningarna som man bygger upp strax innan. Ledsamt. Är det om dig det handlar om? 2005-12-06

ej medlem längre Ahh, det finns en julstämning i denna förstås, tänker mig sådär en vecka före jul...men också en relation som förrut varit så varm som håller på att förändras, eller rinna ut i sanden. 2005-12-06

sol jag vill bara skriva att jag faktiskt ryser och tåras för det gör jag. å blir lessen. rubriken är enorm. jag är inte vacker för dig längre..du skriver så ofta om mej *: )*..speciellt hon i fönstret... det här händer när ett förhållande stagnerar och man inte bekräftar.. 2005-12-06

Roger Magnusson Det här är det bästa du skrivit på länge tycker jag. (och då menar jag inte att du skriver dåligt annars (you know i like it :) )) Eller så passar det bara min sinnesstämmning bättre. "Det var det där" - inledningar börjar bli allt vanligare överallt nu, så lite trött kanske, men its all propella-style över det. "och att du skulle kyssa mig när den var färdig det skulle inte ens behöva vara med tunga bara -" Tycker om hur hon längtar efter närhet, som den var förr. Det är det ömma, närheten, berättarjaget är ute efter (det är min känsla iaf) och jag tycker att det känns lite malplacerat med "hångel" där :) Tycker man skulle kunna stryka "det skulle inte ens behöva vara med tunga" delen, det skulle dikten bara bli bättre av. "Eller det skulle inte ens behöva" - någonting annat om du vill ha med den där "hon nöjer sig med det lilla"-känslan. Jag tycker om hur det blir som en känsloprocess i dikten, först den magisande insikten om att berättarjaget inte är vacker för honom längre, och sedan avslutningen, berättarjaget är inte vackert. Alls. Precis så tror jag att alla har kännt någon gång. Och hela tiden känslan av play pretend, granen som skall pyntas och det lyckliga familjelivet som en ram kring det hela. Väldigt fint gjort. 2005-12-06

MariaLindgren Jag läser den om och om igen... Den blir bara bättre. Jag djupanalyserar inte som många andra, men grips så av en vemodighet och du har verkligen hittat mitt i prick...Den berör mig djupt...en beröring som ger rysningar längs hela ryggraden varje gång jag läser den....En underbar början på mitt nya medlemskap i poeter.se.Tack!!! 2005-12-06

mysanpysan upprepningen är abslout inte fel nånstans utan den förstärker känslan av diktens innehåll håller med nedstående om titeln, tycker om sättet du återberättar på "det var det här med granen" och "och så det där med att jag hade tänkt att vi skulle pynta den ihop" känner den nonchalanta stilen när han ser förbi dig vad spelar det för roll om han kommer med en gran?? 2005-12-06

Natalie Åhh, sådär sorgligt och hemskt, hur kärlek kan blekna sådär.. Väldigt bra skrivet från dig du underbara poet :) 2005-12-06

stella Skickligt förmedlat, går rätt in! Vad hjälper en färsk gran mot avbarrad kärlek? 2005-12-06

Jessica Ebbesson Du sätter verkligen ord på en känsla som är fruktansvärt vemodig... Jag ryser när jag läser dina ord. Bra Bättre Bäst! 2005-12-06

AC Jag slås av att det finns en intressant parallell här. Medveten eller inte? Här finns ett förhållande utan djup där berättarjaget är fokuserad på det ytliga planet: "jag är inte vacker för dig längre". Och granruskan som en värdemätare över hur det står till med julfirandet. I båda fallen har något gått förlorat på vägen – eller på djupet om man så vill. Alla texter som sätter igång tankeverksamheten är bra. Här har jag uppenbarligen tänkt till. ;) 2005-12-06

Ki NU, Propella! berör du mitt inre! ;) Mer sanning mer verklig känsla... och denna träffar rakt, snett stämningsfullt åt helvete ont! "och det där att jag hade tänkt..." - så ynklig man känner sig när det stora är så obefintligt hos honom... och att det fanns där, en gång... stannar du kvar? stannar jag ... ? 2005-12-06

Fredrik Söderberg Jag tycker att det är det här du gör bäst, d.v.s. skriver om sårbarhet och övergivenhet (ta det inte på fel sätt - det behöver inte vara empiriskt...). Det blir rent ut sagt så j-vla vackert att det gör ont att läsa. Jag tycker mycket om liknelserna mellan att "vissna" och växa ifrån varandra. Men mest av allt lämnar den mig med en klump i halsen och det är svårt att få till den känslan med en text. Jag applåderar! 2005-12-06

mariann När kärleken har slocknat i den andres ögon är vi så sårbara. Tänk att blickar talar mer än ord! 2005-12-06

rebecca d o så fruktansvärt...vilken smärta! Känner igen, det gör så ont, hjärtat brister... tycker första raden att du ocksä där ska skriva: det var det..där...med granen 2005-12-06

vega lando smärtan går inte att undkomma. var jag inte längre vacker är en rad jag älskar. och när det talar ur någons ögon är kniven alltför nära hjärtat men man ler, man försöker, man går åt. man visar hur bra och värd man är. när det egentligen är den andra personen som tröttnat på sig själv och borde älskat med hagelbössan. du är vacker girl. 2005-12-06

MariaLindgren Vackert....lätt att komma vidare i! 2005-12-06