fasaderna sover

tystnad vilar över hustaken

rummet håller sina rundade konturer

ramar in vår falnade gemensamhet

tusentals fönster

och i alla speglas ett du

det du som föddes i oss

jag låter skuggorna säga det vi tiger

och drömmar måla skuggor på väggen

omfamningarna lämnade för länge sen

sorgsna tankar, slitna historier

födda ur det tjocka grå

som beslöjar

kalla vindar och vilda vågor i mitt inre

dränker det vackra jag ville ge dig

det vackra,

men du, vi fastnade någonstans

mellan tystnad och kärlek

så låt mig gömma några svala drömmar

hos dig inatt