det tröstlösa får jag leva med

det ger Du mig kraft att bära

så jag genom allt mitt lidande

kan användas till Din ära

min cul de sac är ett status quo

försoningen är dynamisk

som institution är statisk

men en kropp alltid är organisk

ett avgrundsdjup i mitt väsende

som aldrig kan överbryggas

men ändå blir mindre hiskligt när

min eviga framtid tryggas

det tröstlösa får jag vandra med

men alltid mot himlens stränder

och trygg i min Jesus´fadersfamn

vad än som längs vägen händer

LARZ GUSTAFSSON   2/1 2011