du viskade mjukt mot örat mitt

att ringen av guld skulle bli min

med flätade fingrar vi gick åstad

och skrattade gott åt hemlighet

sen kysstes vi under ekens löv

när solen lyste så sommarglatt

då svarades ja så blygt men hett

och moln det syntes det inga till

men livet ger annat som tynger ner

och ängslan blir sorg när döden ler

i kampen att vinna lite tid till

tar kraft och sliter i hjärtat ditt

kärleken finns och vemod också

och tårar bränner bak ögonlock

vill inte gråta när du mig ser

kysser dig kära med känsla het

med flätade fingrar höll jag dig hårt

när själen din sakta flyktade bort

(c) tk.