Förvirrad himmel vilar som tak

där ovan ska ta vid

och jag vilar sällan från tanken på lycka

(men vad är lycka när ingen vill lyssna)

Jag har slutat göra mig förstådd nu

förseglade repliker

vilar som förglömda lik

bak välmålade och kyssvarma läppar

Röda minnen drar försiktigt genom rummen

när januari vill mer än det här

Hud saknar hud

Ljuset är frånvarande

och närvarande är all saknad

Badande i undflyende tystnad

står jag ändå stark

i mig