Vi delade salar och korridorer
Tankar och funderingar

Du kallade mig för
tjejen med leendet

Själv var du alltid försjunken i ett grubbleri
jag ville plocka upp dig från
trodde inbilskt att min glädje skulle smitta dig

När min värld ställdes på en knivsegg
var du den första att bekräfta
"du ler inte längre"

Ett konstaterande
från en som såg
och förstod

Vi kastade våra mössor mot himlen
lika hög som vår världsbild var liten
men lika fria

Om jag någon gång hållit din hand
tappade jag den då


Tiden gjorde oss till främlingar

Men plötsligt är du en tanke
varje dag

Två vägar
söker samma mål