för att få samla dina armar
kring mina rastlösa, aldrig ankrade tankar
kunde jag ge

tolv ton egenplockat kaveldun


jag gav
den längsta, den allra lägsta
solnedgången över nyplanterad skog
för att få höra din såg

ute på gården ännu en gång
kunde jag klättra din midja
vittja dina sista nätters drömmar
och samla håret jag aldrig sparade




gav jag alla mina samlade andetag
ännu inte dragna