"MIN ÄLSKADE FAR"
Du kommer så sakta emot mig .. dina ögon ler .. och en stor värme växer i mitt hjärta ... Alla minnen dansar förbi mina ögon .. likt lysande stjärnor på en vacker natthimmel ...
Jag ser med ömhet på silvret i ditt hår .. ser hur tiden tagit krafterna från dig .. och hur livet har satt sina spår ...
Säg mig far, minns du havet dit du tog mig .. under min barndoms somrar ... Du satte en blomma i mitt hår .. precis som flickan på bilden hade ...
Du förde mig ner till vattnet .. och visade mig hur havet kunde bli min vän .. Mina första simtag och en sländas skimrande vingar ...
Du arbetade hårt, men tiden du gav var aldrig för kort.. Ditt tålamod var oändligt, till ett barn som inte förstod... Som ville tala, lyssna och lära om allt som hände kring vår jord ...
Men allting förändras .. det är tidens gång .. Nu är det min tur, älskade far, att ge dig av min tid ... Att använda den kunskap du gett och det nya jag lärt ...
För att finnas för dig .. som du genom åren .. alltid har funnits för mig ...
Varje dag .. varje stund med dig är en gåva .. jag gömmer var stund i mitt hjärtas inre ... Små minnen som bildar det vackraste pärlband ...
Jag hoppas och önskar .. men jag vet .. att tiden bara blir mindre och mindre ...
© La Magnólia
Fri vers
(Prosapoesi)
av
La Magnólia
Läst 4384 gånger och applåderad av 29 personer Publicerad 2011-02-01 08:04
|
Nästa text
Föregående La Magnólia |