Ringde upp och fick höra att hon skulle vara här till söndag.
"Hur går det för hennes skolgång då?"
"Ingen fara, är bara ettan."
Jag rynkade pannan och förstod inte hur en fröken kan tillåta en hel veckas frånvaro, men insåg samtidigt att det får ligga i hans ansvar att inse det.
"Var är hon?"
"Låst in sig på rummet, för att leka lite."
Då började han tjata om att jag inte kan tillåta sånt han säger nej till, för då blir det svårt...
Just då kom hon ut och virrade på huvudet, för hon är trött på hans eviga tjat.

Efter en liten stund frågade hon om hon kunde fixa mitt hår.
"Jag sitter på golvet, så fixa det du," sa jag.
Plattången och borsten kom fram. Efter en liten stund borstade hon och plattade det. Trodde inte hon skulle klara det, men hon tog försiktigt och hade efter fem minuter fixat det... Tog spegeln och jag såg det.
Det var så vackert och glänsande.

Det jobbiga samtalet fick ett bra avslut med lite mamma och barnmys.
Nu sitter hon koncentrerat och försöker fläta håret med en maskin, men allt blir bara ett enda ruffs.

"Mamma, detta går inte. Nu gör jag en egen fläta, mamma."
Det ska bli så kul att se hur hon löser detta...