Min mormor var en enastående kvinna.
Uppfostrade tre barn vars ett var min mamma, som ärvde hennes otroliga skönhet.

Mormor träffade morfar, hade redan en son, men morfar tog honom till sig och gjorde honom till sin...
Ja, sen ville morfar prova vägarna i Amerika.
De flyttade allihop och allt verkade frid och fröjd tills mormor inte stod ut.

Hon flyttade tillbaka till Sverige, Stockholm och valde uppfostra de underbara knytten själv... Morfar hade lovat komma, men uteblev...

Mormor började på ett stort företag...
Som enkonom...
Oh my god denna kvinna fixade det.

Ja, det var inte lätt, men med tiden växte hon och såg att allt stod för hennes fötter.
Enligt vad jag förstår mötte hon en ny man, som hon levde ihop med ett tag.

Jag är så stolt att jag vill delge detta.

Min halvsyster träffade en man, som hon fick två underbara flickor med, sen bröt de upp och min syster växte. Gick i terapi och lärde sig våga.

"Jag är så lycklig."
Hela hon sa mig att så var det.
"Jag har mött en man från Stockholm, han ska flytta hit."
"OOOOO", sa jag och var så glad.
Hennes väg mot lycka såg ut så att hon träffade någon, upptäckte han inte stämde, bröt och sen levde hon själv tills nästa kom... Ja, men inte vågade hon gräva förän en dag...

Denna mannen fick hela hennes värld att ändras.
Från att aldrig fira jul, födelsedagar eller annat
till att helt plötsligt ha ett hjärta att komma hem till.
Tyvärr tappade jag bort henne, men jag tror hon är lycklig än idag:)...

Inser att om dessa som levt som jag, ja det inser jag nu, så har jag också en chans att finna någon som älskar mig för den jag är, någon jag vågar älska och lita på, men som både mormor och min älskade halvsyster sagt:
"Finn ditt inre, så öppnas hjärtat och då vågar du".

Nu jag funnit mitt inre, strålar och känner att jag svävar i det blå, då visar jag också att jag finns, existerar.
Jag ser mig som en kvinna med mycket värde.
Ingen kan rubba den, ingen... Jag vet att den rätte aldrig kommer att vilja det, för om jag kan se mig själv, då gör andra det också...